om allt och ingenting.

Här har vi den, den nya boken att sätta tänderna i inför nästa bokklubbsträff. Boken ska bjuda på magi och fantasi och det ska bli spännande att läsa den eftersom det inte är en bok jag själv hade valt. Det är det som är så kul med bokklubben, jag får vidga mina vyer när det gäller litteratur. Sen är det väldigt coola chicks som träffas och det blir alltid spännande diskussioner.

Idag hade jag tid hos barnmorskan för kontroll, blodtrycket var bra och magen växer som den ska. Lillans hjärtljud lät jättebra så det är skönt att veta att allt är OK. Jag har tidigare beklagat mig över svullna fötter och nu har ju händerna också svullnat ganska mycket. Min barnmorska tror jag har karpaltunnelsyndrom, vilket är vanligt bland höggravida kvinnor. Tydligen orsakar svullnaden i händerna ett tryck på nerver i händer och handleder vilket gör att man kan uppleva värk i händer/armar och att fingrar/händerna domnar bort. Det brukar vara jobbigast på natten men jag känner av det mest hela tiden... typiskt. Vi ska inte snacka om den massiva handsvett/fotsvett som drabbat min kropp, känner mig lökig hela tiden! Tur att det inte luktar i alla fall... Tänk vad kroppen kan ställa till med.

Konstigt att man blir förvånad över saker och ting längre, detta kan ju inte vara sant. Kikade på Aftonbladets hemsida precis och man kan ju ifrågasätta sanningshalten i deras nyheter. Tydligen finns det en man i Egypten som döpt sin dotter till Facebook, för att hylla revolutionen och Facebook´s inverkan på denna. Amen, hallå.

http://www.aftonbladet.se/wendela/article8615715.ab

För att vara på den säkra sidan har flickan även fått hans namn, så nu får lyckosten heta Facebook Jamal Ibrahim. Låter ju lagom gulligt.

Jepps, igår ringde det från EM, vår nya soffa har kommit! Wihoo, vi ska hämta den till helgen, ser fram emot många myskvällar med familjen. De gamla sofforna åker upp på vinden eftersom vi inte lyckats sälja dem, vi får spara dem helt enkelt. Kanske är det någon som vill ha dem när det är dags att flytta hemifrån, både jag och Jonne har syskon och syskonbarn som börjar bli vuxna.

Det är inte bara vardagsrummet som genomgår en förändring inom kort, det är dags att ta ner vaggan och skötbordet från vinden. Det ska in i vårt sovrum och vi måste därför flytta ut byrån som står där nu i hallen. Jonne och jag får slå ihop våra kloka huvuden och försöka komma på hur vi ska möblera för att det ska kännas så rymligt som möjligt. Både han och jag hatar rum som är fullsmockade med saker och möbler, känns smått rörigt och klaustrofobiskt. Eftersom vår lägenhet bara har tre garderober så kan vi inte ställa undan byrån heller. Det ska bli kul med lite förändring!

Jag vet att jag redan har skrivit om denna bok men den är fantastisk! Nu har jag läst den, Matrevolutionen skriven av  läkaren Andreas Eenfeldt. Jag kan bara säga att det är en bok som alla borde läsa, speciellt om man är intresserad av kost och hälsa. Boken har öppnat mina ögon och LCHF är en livsstil som jag ska anamma mer och mer i mitt liv, speciellt när det är dags att bli av med alla extra kilona på min kropp! Jag har redan börjat dra ner på kolhyderaterna vid lunch och middag men jag har svårt att avstå från mina morgonmackor... Ska så småningsom utesluta socker också men det är ganska svårt när gravidcravings from hell kickar in. Igår kväll var Jonne en ängel som körde ut och köpte en prinsesstårtbit till mig och mina hormoner! Får ni chans att läsa boken så gör det! Andreas Eenfeldt driver också Sveriges största häsloblogg, kostdoktorn.se

Sista veckan i februari, strålande sol och... snö. Min kropp har redan bestämt sig för att det är vår, det spelar ingen roll om det är -5 grader utomhus! Som det optimist jag är så tänker jag att det är väl bättre att det är en solig dag med snö än en mörk, murrig dag med regn!

Ser fram emot vår och sommar, picknick och grillning! Lata sommardagar i nån park på en filt med fika. Flera timmar på lekplatsen och stranden tillsammans med familj och vänner. Man blir konstigt nog väldigt osocial under det mörka halvåret i Sverige, så fort solen visar sig och temperaturen ökar så är det som om folk vaknar ur sina iden och beger sig ut. Det ska bli härligt med lite mer liv!

Idag är Milo hemma med mig och det är tänkt att vi ska hitta på nåt, vad vet jag inte än. Är det bara jag som tycker det är svårt att hitta på nåt kul att göra en ledig dag? Kom gärna med tips och förslag på vad man kan göra i Malmö när det är kallt ute! Känner inte riktigt för att gå till nån lekplats och frysa ihjäl. Eftersom Jonne har bilen så känner jag mig ganska begränsad, kan inte cykla alltför långa sträckor utan att få en sjuhelvetes jävla värk i bäckenet. Kanske blir det en tripp till stan för fika... vi får se vad dagen har att erbjuda.

Jag och Jonne satt och tittade på Svensk maffia igår som går på fyran. Just detta avsnitt handlade om hur gängen rekryterar ungdomar och man fick följa en pappa i Stockholm och hans kamp för sin son. Jag tycker så jävla synd om pappan, det verkade som han försökte och kämpade för att hans son skulle bryta med gänget som han var med i. Vad hade man gjort? Rent instinktivt tänker jag att jag nog hade flyttat eller lämnat landet i en kort period, bara för att skilja mitt barn från de han/hon umgås med. Kanske hade man kunnat skapa ett nytt förtroende och en kommunikation med sitt barn igen? Jag vet inte, det är inte så lätt som man föreställer sig. Jag skänker en tanke till alla föräldrar som kämpar för sina barn.

Idag har jag varit en tur inom stan efter att jag lämnat Milo på dagis, har fått lite bonuscheckar från H&M och Lindex som jag ville köpa lite nya kläder till lillan för. Egentligen behöver vi inte så mycket kläder än, har fått en hel del från min kusin som fick en dotter för ett år sen och sen har vi lite som Milo hade när han var liten. Jag kan ändå inte låta bli, speciellt nu när vi vet att det är en flicka. Man blir ju alldeles till sig när man går bland barnkläderna! Jonne suckar varje gång jag ser något gulligt i affären men jag kan som sagt inte låta bli...

Det finns en hel del fina kläder till små töser, jag tycker om det romantiskt blommiga och kläder med volanger. Jag gillar även när det är prickigt och mönstrat i glada, vågade färger. Jag har dock lite svårt för det gulligulliga babyrosa med typ elefanter på.

Nu är det dock färdigshoppat med kläder, det får sparas till mammaledigheten. Vi är på jakt efter en skötväska till vagnen, det är skandal hur mycket en väska kostar! Minst 700 kr, huj! När vi köpte Milos vagn fick vi väskan till men nu är de så smarta i barnaffärerna att det är något man måste köpa till själv. Det positiva med skötväska är alla fack och att man får underlägg och sånt till. Men jag vete fan om det är värt att lägga så mycket pengar på en jävla väska... Vi får se vad det blir...

Vill bara göra ett kort inlägg om en superbra film som jag och Jonne såg förra veckan på bio, Livet efter detta. Matt Damon spelar en av huvudrollerna och han gör det skitbra, rent ut sagt. Jag fullkomligt älskar denna människa efter filmen Good Will Hunting som är en av mina absoluta favvofilmer! I alla fall, "Livet efter detta" är en drama om livet och döden, kan man säga. Det är Clintans senaste film, får ni chans att se den så gör det!

Jag uppdaterade aldrig kring ultraljudet, vi var där igår och fick se en glimt av vår dotter! Jepp, nu är det med all säkerhet så att det är en flicka, det är ganska skönt att veta att det verkligen är så. Men det var ungefär det enda som hon gick med på att låta oss veta, han hade kurat ihop sig lite i magen och hade hela tiden händerna framför ansiktet så det fick vi aldrig en ordentlig titt på. Men nu är det inte så lång tid tills hon dyker upp så det gör inte så mycket. Tyvärr fick vi inga bra bilder med oss heller.

Vi fick en smått stressad barnmorska som utförde ultraljudet, vi hade tid 16.30 och kanske hade hon bråttom hem? Jag vet inte, det kändes som att hon inte tog sig ordentligt med tid att förklara vad det var vi såg på bilderna. Sen förklarade hon allt utifrån pyrets perspektiv, typ "ja, nu väger jag si och så mycket..." och "jag vill inte riktigt visa mitt ansikte..." osv. Helmysko, hade lust att säga att "det är väl fan inte du som ligger i min mage?"

Efter ultraljudet vägde jag mig i väntrummet, jag säger bara fy fan... Har gått upp typ 15 kilo och det är nu som man går upp mest i en graviditet. Det ska fan bort när pyret ploppat ut! Känner mig som en jävla Barbamamma, såhär ser man ut då:

Vecka 33+2

Fick hem medlemstidningen från Kicks idag och jag kunde inte bli annat än glad när jag såg deras inspirationsbilder för vårens make-up. Här är några bilder:



Det är så snyggt när man blandar olika glada färger utan att det blir för mycket. Diggar det rosa läppstiftet med de gula naglarna! Själv skulle jag inte kunna ha så färgglatt läppstift utan att känna att det blir för mycket. Men jag älskar färg på naglarna, ju djärvare desto bättre! Blev sugen på att köpa det gula nagellacket.

Ja, ni läste rätt, det är vår. Jag har bestämt det nu. Det är faktiskt inte så orimligt som det låter, trots snökaos i andra delar av långa landet falukorv. Våren måste börja någonstans och självklart då i Skåne. Detta är inget jag bara hittat på, trädet utanför mitt köksfönster knoppar! Små, små gröna knoppar börjar uppenbara sig på alla grenarna och det är inte jag som ser i syne. Jag har nämligen inspekterat dem närmre när jag var ute med Milo häromdagen. Så, nu är det konstaterat. Det är vår.

Det är inte bara jag som anar vårtecken här och var, i min farbrors rabatter börjar det anas krokus och snödroppar. Har ni också märkt att det ändå är ganska behaglig temperatur ute? Många har bytat ut sin tjocka vinterjacka till något tunnare och det är inte många som springer omkring i stora, klumpiga vinterkängor längre. Nån annan som har upptäckt vårtecken?

Är det så att det börjar snöa igen så är det ingen fara, det är bara vintern som är avundsjuk och missunnsam!

Jahapp. Nu är det snart helg igen, imorgon är det dags för en supermysig dejt med min älskling! Det blir bio och middag, tänkte testa T.G.I.F, nån som varit där? Vet att det är lite överpris men de verkar ha hur god mat som helst, speciellt för en köttälskare som jag. Sen tror jag vi bestämde att vi skulle se Svinalängorna, både jag och Jonne har velat se den ett tag nu. Vad jag har hört så är det många som säger att den är bra.

Det ska bli mysigt med middag på tu man hand, händer ju inte alltför ofta. Vi får passa på att göra sånt nu innan pyret kommer, inte lika lätt att få någon att passa två... Det ska i alla fall bli härligt med sovmorgon! Har varit dunderförkyld denna veckan och idag är det första dagen som jag känner mig någorlunda normal. Resten av veckan har känts som ett töcken, huvudet har känts fullt av vadd. Får hoppas att det bara är jag som drabbas av detta familjen.

Nä, nu är det dags för lunch, revben, vitlökssås och coleslaw! Sen bär det av till svägerskan för fika, jordgubbspaj!

Då var det söndag och denna helgen har verkligen bara flugit förbi. Kanske för att vi haft saker inplanerade, tiden går fort när man har roligt! Igår blev det en dag på badet, Milo har inte varit på inomhusbad sen han var jätteliten, fråga mig inte varför. När Lina föreslog detta så var det klart att vi skulle hänga på! Milo hade jättekul och var helt slutkörd på kvällen.

Idag ska vi på kalas på Funhouse, en av Milos dagisbarn (som han själv kallar sina kompisar på dagis) fyller år och detta kalas är mycket efterlängtat. Det är många som har fyllt år inom den senaste tiden och det har blivit mycket spring till Funhouse, Milo är överlycklig så fort det hänger en inbjudan i kapprummet på dagis. Han ser själv fram emot att ha kalas där när han fyller fyra nästa månad. Men innan kalaset ska vi in om min farbror och hämta lite bebiskläder som min snälla kusin har lämnat där.

Så har jag officiellt gått och blivit en kärring, stödstrumpor inhandlades igår på grund av en sjuhelvetes jävla värk i fötter och vader. Känns lite bättre och tur är det, ibland vet jag inte var jag ska ta vägen... Mätte omfånget på vaden på morgonen och när klockan var fyra var de tre centimeters skillnad! Är detta normalt?? Så nu får jag gå runt och se ut och känna mig som en kärring med dessa "sexdödare" (som svärmor upplyste mig om att de kallades). Hellre det än the pain from hell!

Varför säljer de inte såna här fräsiga stödstrumpor på Apoteket?

Såg precis på TV att det kommer nya avsnitt av "Kate och åtta barn", tidigare "Jon and Kate plus 8". Ni som inte sett eller hört talas om det så är det en realityserie om Kate och hennes man Jon och deras åtta barn. De har ett tvillingpar och sexlingar och i serien får man följa deras vardag. Nuförtiden är Kate och Jon skilda och de nya avsnitten ska visa hur Kate klarar av livet som singelmamma till åtta barn. Saken är den att serien var igång i många år och började redan när Kate var gravid, jag tror att serien slutade när sexlingarna var sex eller åtta år. Nu är det alltså dags igen.

Något som störde mig i de avsnitten jag såg var hur Kate betedde sig mot sin man, hon var ganska rå och trodde att allt hon gjorde var rätt. Hon klankade ner på Jon och han var en sån toffel. Sånt retar mig.

Jag tycker uppriktigt synd om barnen i serien, de blir förföljda av kameror i sitt eget hem och det är inget de själva valt. Jag tror att Kate gör detta enbart för pengarna även om hon i serien själv säger att den är ett speciellt och bra sätt att fånga barnens och familjens liv på. Jag såg några avsnitt precis innan serien slutade (när Kate och Jon fortfarande var ihop) och då lät det typ "det finns inget mer att visa", "vi vill att barnen ska uppleva ett liv utan kameror" och "det är dags att vi börjar leva som en vanlig familj med privatliv" osv... Tydligen tog pengarna slut för hur försörjer man åtta barn som singelmamma?

Innan skilsmässa

Efter skilsmässan, jag tycker denna bild speglar Kates beteende mot Jon, haha!

Idag har Milo varit hos frisören. Det var ett tag sedan och eftersom hans kalufs började se extremt vildvuxen ut så bestämde vi att det var dags att ta tag i saken. Milo ville egentligen inte klippa sig, enligt honom räcker det att borsta håret. Jag försökte förklara för honom att håret fortsätter växa trots att man borstar det och att han till slut inte skulle kunna se nåt för håret som bara hade fortsatt växa nerför ögonen. Han verkade inte tro på min teori men det blev inga högljudda protester heller. Vi masade oss till frisören och för att visa Milo att han ändå fick vara med och bestämma lite fick han behålla lite längd, det kan ju vara skönt med lite längre hår nu när det är så kallt ute. Såhär fin blev han!

 

Idag är jag trött. Väldigt trött. Det är som om något intagit min kropp och lagt en blyklump i min kropp och i mitt sinne. Ögonlocken öppnades motvilligt i morse när Milo vaknade - "Nu är det morgon!" Efter att ha rullat ut ur sängen ser jag i spegeln att mitt ansikte ser svullet och mosigt ut, vi ska inte snacka om påsarna under ögonen... Ser ut som hudpåsar fyllda med sand som bara dinglar under mina trötta ögon. Jag ryggar lite förskräckt, hur fan ser jag ut?

Tanken var att jag skulle vara lite produktiv idag och börja sy på min "gardin" som jag ska ha framför en hylla i köket men det får vänta. Jag slängde mig i soffan istället och som tur var fick jag sett I skuggan av värmen. Har velat se den jättelänge sen jag läst boken med samma namn, skriven av Lotta Thell. Filmen var bra, boken är bättre och det är ju inte så ovanligt... Det hela handlar om Eva som missbrukar heroin men trots detta försöker leva ett "normalt" liv i den mån att hon har en bostad och ett jobb som väktare. Plötsligt träffar hon Erik som är polis och en romans utvecklas. Se den! Ni måste också läsa boken! "I skuggan av värmen" är den andra boken av fem i en serie om Lotta Thells liv under sitt missbruk. Varför har inte de andra böckerna filmatiserats?

Jahapp, ny månad. Tiden går framåt men det känns som att tiden går saaakta.... Antagligen för att jag bara läääängtar tills vi ska på ultraljud den 14:e februari. Då måste de kunna se om det är en flicka till 100 procent, annars vet jag inte vad jag gör... Förra gången var de säkra till 80 procent men jag vågar ändå inte hoppas fullt ut att det verkligen är en flicka. I affärerna går jag och trånar efter flickkläder men det känns ibland som att jag plågar mig själv, för tänk om det inte är en flicka! Haha, jag är sjuk.

Nu är jag i vecka 31+2, förutom värk, trötthet och svullnader så känns det som vanligt. Det börjar göra riktigt ont när pyret sparkar och stretar i magen, ibland känns det som att magen ska spricka. Snart blir det dags att förbereda här hemma med vagga och skötbord, längtar!

Idag ska det tvättas men innan dess ska jag ner och köpa rostebröd, blev så sugen på rostade mackor med massa smör och ost! Mmmmm....

Såhär ser magen ut i v. 31