om allt och ingenting.

De senaste dagarna har Isa varit väldigt irriterad under kvällarna, hon dreglar och saglar i massor och har svårt att somna på kvällen. Hon tuggar gärna på vadsomhelst så vi börjar tro att det kan vara tänder på gång. I morse köpte jag en bitring som man kan kyla och jag måste säga att den har blivit Isas bästa vän. Så fort hon får den börjar hon prata som bara den och hon tuggar frenetiskt. Vi får väl se hur lång tid det tar innan tanden kommer.

Milo är på förskolan, sista veckan innan semestern. På lördag åker vi till Laxvik, en liten stugby strax utanför Halmstad och stannar där en vecka. Det ska bli jättemysigt, det är något speciellt med att bo i en stuga!

Nu måste vi göra oss klara, dags att hämta Milo!

Nu får det vara nog. Milo har under en stor del av morgonen tittat på TV, hans älskade barnprogram. Så fort man stänger av TV:n börjar det gnällas, allt är tråkigt och jag är dum. Jaja, då får jag väl vara det då, en dum morsa som tycker att två timmars TV-tittande i sträck är för mycket. Milo har en miljon leksaker i sitt rum men alla är tråkiga. Hur fan kan det bli så? Bortskämda ungar lär sig inte uppskatta sina saker. Nu får det vara nog, det får bli leksaker till jul och födelsedagar, i måttliga mängder. Jag ska rensa i hans rum med och ta bort allt som han inte brukar leka med.

Är det tillgången till så mycket saker som gör att barnen idag inte har fantasi till att leka själv längre? Eller är det föräldrars brist på tid och tålamod? Är det bara jag som kan bli smått uttråkad av att hela tiden behöva stimulera mina barn och aldrig riktigt ha tid till mig själv och mina egna behov? Så fort man blir mamma ryker rätten till egna behov, tänker jag på mig själv är jag plötsligt en självisk mamma. Inte kan du väl sätta dina egna behov först?! Det är väl därför man som mamma skäms vid sådana här tankar. Nä, fy skäms på dig Sofie. Inte kan du väl sätta dina egna behov före någon annans? Fyyyy, skääääms.

Direkt sätter skuldkänslorna in, vad synd om honom. Jag nekar honom TV:n och så orkar jag inte ens leka med honom. Guuud, vilken uuuusel mamma jag är. Men va fan liksom, när lekte min mamma med mig? Aldrig.

Jag kan inte hjälpa att bli irriterad vid sådana här tillfällen fast jag vet att det är mitt eget fel. Det är väl därför irritationsfaktorn blir så hög. Nä, nu får jag sluta tycka synd om mig själv, såhär vill jag inte ha det.

Jag hade gärna lagt upp en fin bild på oss alla tre men just nu finns det inte en glad min i lägenheten. Dags att gå ut och lufta oss, kanske blir vi på bättre humör.

Idag regnar det. Mycket. Vi får väl se vad dagen har att erbjuda, vi skulle iväg på nån vikingagrejs i Höllviken som Jonne läst om i tidningen men ska det fortsätta regna såhär så blir det nog inte av. Det är trist när det regnar en hel dag, speciellt på helgen för då känns det som att man inte kan göra nåt. Att dra på Milo regnkläder och gummistövlar är ingen hit heller, Milo tycker inte att det är kul alls med regn.

Isa växer så det knakar, nu vänder hon sig från rygg till mage, men nästan bara när hon sover. Vi har tagit bort hennes huvudkudde eftersom vi läste nånstans att barn som är under ett år inte ska ha kudde om de sover på magen. Jag får höra på BVC när vi ska dit nästa gång om huruvida det stämmer. Isa börjar ogilla att ligga ner, sätter vi henne i bilbarnstolen lyfter hon fram huvudet, när hon ligger vaken i vagnen lyfter hon också huvudet, precis som om hon vill sitta upp! Hon är för liten! Inte ska hon syssla med sånt redan nu, hon ska vara liten bebis ett tag till om jag får bestämma. Visst, andra barnets utveckling går ofta fortare eftersom de har någon att jaga och härma, men detta är löjligt. Jag får ångest när jag ser hur fort det går, jag vill inte att tiden ska gå så fort...

Igår hände bästa grejen, Isa låg på mage Milo låg bredvid och pratade med henne. Rätt som det var började Isa skratta högt och hjärtligt! Det var typ gapflabb och hon höll på i säkert en halv minut. Detta är första gången hon skrattar, hon verkar annars vara ganska svårflörtad. Saken är den att Milo inte sa nåt särskilt till henne utan hon verkade skratta åt ingenting! Haha, det var så härligt att höra så jag kunde inte låta bli att skratta själv.

Milo fullkomligt älskar sin syster, han vill hela tiden vara med och prata, leka och mysa med henne. Ibland, när han myser med Isa, får han sina små kärleksutbrott, han spänner hela kroppen och biter ihop tänderna så de gnisslar. Då utbrister han ofta: "Hon är så go så jag kan inte låta bli henne!"

Igår tog vi alla en promenad i stan på kvällen, vi gick förbi en pub och då frågar Milo:

- "Mamma, vad är det där inne?"

- "Det är en pub."

- "Vad gör man där inne?"

- "Vuxna träffas och pratar, äter och dricker sprit."

- "Jag vill inte dricka sprit, mamma."

- "Milo, du är ett barn. Då får man inte dricka sprit. Sprit är äckligt."

- "Mamma, jag ska aldrig dricka sprit. När jag blir stor som dig och pappa ska jag köpa TV-spel och sköta mig."


Haha, jag får mentalt spara denna konversation till när han blir 16 och ska festa med kompisarna.

Ha en bra dag!