LCHF
Jag vet, jag tjatar om LCHF men det kan inte hjälpas! För första gången i mitt liv känner jag en balans mellan mig själv och mat. Sist jag mådde såhär bra var när jag var tonåring och tränade dans, då mådde jag och min kropp bra och det var inte fokus på mat. Jag tränade ganska mycket då och behövde inte tänka på vad jag åt.
När jag senare slutade dansa hamnade jag i den bekväma fällan. Jag slutade träna helt och min fritid bestod mest av mys med Jonne. Senare blev det "sambofällan", dvs mys i soffan med massa sött. Rätt som det var hade jag gått upp ett antal kilon och övervikten bara ökade när jag blev gravid. Då släppte alla hämningar och när Milo var född hade jag 20 kilo extra att bära på. Mitt matintag var känslomässigt styrd, jag åt i ganska stora mängder och kunde äta fast jag var mätt. Jag åt för att jag skulle äta, inte för att jag var mätt för mätt var jag aldrig.
Jag gick med i Viktväktarna och gick ner 10 kilo. Då kände jag mig nöjd och trivdes med hur jag såg ut, intalade jag mig själv i alla fall. Såhär i efterhand var det nog en ursäkt för att jag skulle få "unna mig mer", jag hade ju varit så duktig. Saken med Viktväktarna är att jag aldrig kände mig nöjd, jag åt mina points men kände mig aldrig tillfredsställd. Det enda som jag tänkte på var när jag skulle äta nästa gång. Mellan målen hade jag djupa blodsockerfall som gav mig sådan magkramp så jag var tvungen att lägga mig ner. Jag kände mig yr, illamående och svimfärdig.
De tio kilona som jag bantat bort smög sig på ganska fort igen och jag blev större och större. Efter ännu en graviditet vägde jag 90 kilo. 90 KILO!!! Hur fan hamnade jag här?
Som av en slump hittade jag en hemsida om LCHF och efter att ha läst på lite och pratat med andra som anammat denna livsstil tänkte jag; "Vad fan har jag att förlora?" Nu har jag förlorat fem kilo på lika många veckor och sammanlagt 20 cm på kroppen! Jag mår mycket bättre, både fysiskt och psykiskt. Jag har lärt mig att min kropp är extremt känslig för kolhydrater och det bästa av allt, jag saknar dem inte! Jag skulle inte få för mig att äta en macka, jag känner mig inte alls sugen heller. Detta säger jag som tidigare kunde klämma i mig minst tre mackor till frukost och kvällsmat. Det finns inte ord som kan beskriva hur bra jag mår just nu!
Detta är boken som förändrade mitt liv (jag vet, det låter corny...):
Har du inte läst den så gör det! Du behöver inte ha problem med vikten för att känna att den är relevant, det finns många sjukdomar som orsakas av dålig kost. Diabetes, IBS och fetma är bara några. Dr Andreas Eenfeldt, som skrivit denna bok, har även Sveriges största hälsoblogg: http://www.kostdoktorn.se
När jag senare slutade dansa hamnade jag i den bekväma fällan. Jag slutade träna helt och min fritid bestod mest av mys med Jonne. Senare blev det "sambofällan", dvs mys i soffan med massa sött. Rätt som det var hade jag gått upp ett antal kilon och övervikten bara ökade när jag blev gravid. Då släppte alla hämningar och när Milo var född hade jag 20 kilo extra att bära på. Mitt matintag var känslomässigt styrd, jag åt i ganska stora mängder och kunde äta fast jag var mätt. Jag åt för att jag skulle äta, inte för att jag var mätt för mätt var jag aldrig.
Jag gick med i Viktväktarna och gick ner 10 kilo. Då kände jag mig nöjd och trivdes med hur jag såg ut, intalade jag mig själv i alla fall. Såhär i efterhand var det nog en ursäkt för att jag skulle få "unna mig mer", jag hade ju varit så duktig. Saken med Viktväktarna är att jag aldrig kände mig nöjd, jag åt mina points men kände mig aldrig tillfredsställd. Det enda som jag tänkte på var när jag skulle äta nästa gång. Mellan målen hade jag djupa blodsockerfall som gav mig sådan magkramp så jag var tvungen att lägga mig ner. Jag kände mig yr, illamående och svimfärdig.
De tio kilona som jag bantat bort smög sig på ganska fort igen och jag blev större och större. Efter ännu en graviditet vägde jag 90 kilo. 90 KILO!!! Hur fan hamnade jag här?
Som av en slump hittade jag en hemsida om LCHF och efter att ha läst på lite och pratat med andra som anammat denna livsstil tänkte jag; "Vad fan har jag att förlora?" Nu har jag förlorat fem kilo på lika många veckor och sammanlagt 20 cm på kroppen! Jag mår mycket bättre, både fysiskt och psykiskt. Jag har lärt mig att min kropp är extremt känslig för kolhydrater och det bästa av allt, jag saknar dem inte! Jag skulle inte få för mig att äta en macka, jag känner mig inte alls sugen heller. Detta säger jag som tidigare kunde klämma i mig minst tre mackor till frukost och kvällsmat. Det finns inte ord som kan beskriva hur bra jag mår just nu!
Detta är boken som förändrade mitt liv (jag vet, det låter corny...):
Har du inte läst den så gör det! Du behöver inte ha problem med vikten för att känna att den är relevant, det finns många sjukdomar som orsakas av dålig kost. Diabetes, IBS och fetma är bara några. Dr Andreas Eenfeldt, som skrivit denna bok, har även Sveriges största hälsoblogg: http://www.kostdoktorn.se
Mmmm...
Måste bara berätta om min frukost! Äggröra med salladslök, stekt bacon och en tjock skiva getost som sakta smälter över äggen... Life´s good.
