om allt och ingenting.

Jag och Jonne satt och tittade på Svensk maffia igår som går på fyran. Just detta avsnitt handlade om hur gängen rekryterar ungdomar och man fick följa en pappa i Stockholm och hans kamp för sin son. Jag tycker så jävla synd om pappan, det verkade som han försökte och kämpade för att hans son skulle bryta med gänget som han var med i. Vad hade man gjort? Rent instinktivt tänker jag att jag nog hade flyttat eller lämnat landet i en kort period, bara för att skilja mitt barn från de han/hon umgås med. Kanske hade man kunnat skapa ett nytt förtroende och en kommunikation med sitt barn igen? Jag vet inte, det är inte så lätt som man föreställer sig. Jag skänker en tanke till alla föräldrar som kämpar för sina barn.