Skuld, skam och irritation
Nu får det vara nog. Milo har under en stor del av morgonen tittat på TV, hans älskade barnprogram. Så fort man stänger av TV:n börjar det gnällas, allt är tråkigt och jag är dum. Jaja, då får jag väl vara det då, en dum morsa som tycker att två timmars TV-tittande i sträck är för mycket. Milo har en miljon leksaker i sitt rum men alla är tråkiga. Hur fan kan det bli så? Bortskämda ungar lär sig inte uppskatta sina saker. Nu får det vara nog, det får bli leksaker till jul och födelsedagar, i måttliga mängder. Jag ska rensa i hans rum med och ta bort allt som han inte brukar leka med.
Är det tillgången till så mycket saker som gör att barnen idag inte har fantasi till att leka själv längre? Eller är det föräldrars brist på tid och tålamod? Är det bara jag som kan bli smått uttråkad av att hela tiden behöva stimulera mina barn och aldrig riktigt ha tid till mig själv och mina egna behov? Så fort man blir mamma ryker rätten till egna behov, tänker jag på mig själv är jag plötsligt en självisk mamma. Inte kan du väl sätta dina egna behov först?! Det är väl därför man som mamma skäms vid sådana här tankar. Nä, fy skäms på dig Sofie. Inte kan du väl sätta dina egna behov före någon annans? Fyyyy, skääääms.
Direkt sätter skuldkänslorna in, vad synd om honom. Jag nekar honom TV:n och så orkar jag inte ens leka med honom. Guuud, vilken uuuusel mamma jag är. Men va fan liksom, när lekte min mamma med mig? Aldrig.
Jag kan inte hjälpa att bli irriterad vid sådana här tillfällen fast jag vet att det är mitt eget fel. Det är väl därför irritationsfaktorn blir så hög. Nä, nu får jag sluta tycka synd om mig själv, såhär vill jag inte ha det.
Jag hade gärna lagt upp en fin bild på oss alla tre men just nu finns det inte en glad min i lägenheten. Dags att gå ut och lufta oss, kanske blir vi på bättre humör.
Är det tillgången till så mycket saker som gör att barnen idag inte har fantasi till att leka själv längre? Eller är det föräldrars brist på tid och tålamod? Är det bara jag som kan bli smått uttråkad av att hela tiden behöva stimulera mina barn och aldrig riktigt ha tid till mig själv och mina egna behov? Så fort man blir mamma ryker rätten till egna behov, tänker jag på mig själv är jag plötsligt en självisk mamma. Inte kan du väl sätta dina egna behov först?! Det är väl därför man som mamma skäms vid sådana här tankar. Nä, fy skäms på dig Sofie. Inte kan du väl sätta dina egna behov före någon annans? Fyyyy, skääääms.
Direkt sätter skuldkänslorna in, vad synd om honom. Jag nekar honom TV:n och så orkar jag inte ens leka med honom. Guuud, vilken uuuusel mamma jag är. Men va fan liksom, när lekte min mamma med mig? Aldrig.
Jag kan inte hjälpa att bli irriterad vid sådana här tillfällen fast jag vet att det är mitt eget fel. Det är väl därför irritationsfaktorn blir så hög. Nä, nu får jag sluta tycka synd om mig själv, såhär vill jag inte ha det.
Jag hade gärna lagt upp en fin bild på oss alla tre men just nu finns det inte en glad min i lägenheten. Dags att gå ut och lufta oss, kanske blir vi på bättre humör.
Kommentarer
Postat av: sandra
Låt han ha tråkigt. Inget fel i det, tvärtom det stimuleras fantasin och är utvecklande i övrigt. Inget konstigt att man som mamma tycker det är drygt att leka med sina barn. Jag är vuxen och och har vuxit i från att leka med leksaker. Jag är för helskotta 27 år inte fan tycker jag det är kul att leka med bilar;-) ;-)
Postat av: Sofie
Ja, eller hur Sandra! Tråkigt hade han och inte tänkte jag leka med bilar för det. Ibland blir jag bara trött, så trött. Som tur är så blev jag snart på bättre humör!
Postat av: sandra
Hoppas det går bra i morgon!
Trackback
