om allt och ingenting.

Då har vi varit på barnavårdscentralen igen, inte heller denna gången gick det hem med synundersökningen. Jag börjar på allvar tro att Milo har svårt att se och att det inte bara är trams från hans sida. Han har förmågan att ge upp ganska snabbt när något är för svårt och det var det jag trodde han gjorde under synundersökningen också. Efteråt så frågade jag honom vad han tyckte och han sa att det var svårt att se den sista raden med bokstäver. Nu väntar en remiss från sjukhuset till ögonläkaren så får vi se vad som händer där. Jag hoppas att det inte är så allvarligt och att han slipper glasögon. Jag vet ju själv hur tråkigt det är och det måste vara ännu värre för ett litet barn, hur kul är det att hela tiden ha något som känns i vägen? Vi får se vad som händer.

Vi får se vad dagen har att erbjuda, det är ganska fint väder men lite kallt ändå. Det är härligt med ljusare tider och jag märker vilken skillnad solen gör på mitt humör! Förutom solen så har Milos inträde i kiss och (främst) bajs-åldern ganska stor inverkan på mitt positiva humör, kan inte hjälpa att skratta inombords när han byter ut ord i olika visor och sånger till just bajs. Härligt med 4-årings humor!