om allt och ingenting.

Kommunal har nyligen gjort en stor undersökning kring mammors uppfattning kring förskolors öppetider och hämtning. Tydligen är det många som upplever att andra hämtar sina barn tidigt och därför känner många mammor press på sig att inte låta barnet vara på förskolan för länge. Många mammor känner även att det inte kan jobba heltid på grund av förskolornas öppetider. Jag undrar då vad papporna tycker och varför man inte kan dela på detta ansvar? Varför kan man inte stå upp för sig själv och inte alltid känna att man ska göra som alla andra?

Min personliga åsikt är att dagens kvinnor ska vara duktiga, samtidigt som kvinnor ska jobba så ska de även ta hand om barnen, hålla ordning hemma och så vidare. Nu vill jag inte låta som en ultrafeminist, idag lever vi något sånär mer jämställt än vad till exempel kvinnorna på 50-talet gjorde. Samtidigt tror jag att många av de gamla värderingarna lever kvar i det dolda. Det är inget som sägs rakt ut med som ändå förväntas av en kvinna. Klarar hon av att ta hand om barnen på ett bra sätt, hålla i ordning hemma och samtidigt ha ett heltidsjobb ses hon som superkvinnan som klarar allt, men till vilken nytta? En människa ska känna sig duktig på sina egna villkor! Det finns väl ingen mening med att hela tiden behöva bevisa något för någon annan?

När vi fick Milo var det som att kliva in i en helt annan värld, plötsligt är det fritt fram att säga och tycka vad man vill om mig, mitt barn och vårt familjeliv. Jag tycker det är så konstigt att alla andra får rätt att kritisera ens val när man får barn. Det handlar inte bara om förskolan utan allt som rör familjelivet egentligen. Det börjar redan inom mödravården när man är gravid, ständigt ska man ifrågasättas och kritiseras om man gör något som är normbrytande. Sen fortsätter det på barnavårdscentralen, i mammagruppen, egentligen överallt där det finns föräldrar och barn.

Detta är något som nog alla föräldrar upplevt men det är samtidigt något som aldrig talas om. Vi som tittar på TV4 på söndagar får se hur kämpigt det kan vara för en nybliven förälder. Jag menar givetvis Solsidan, som jag fullkomligt älskar, speciellt när man får följa nyblivna mamman Anna och hennes mammagrupp. Det är detta jag pratar om, även om man i serien drar fenomenet till sin spets. Då har jag inte ens tagit upp det skrytkrig som kan pågå föräldrar emellan! Detta klipp är för härligt, höll på att kissa på mig när jag såg det! Måste passa på att säga att Mia Skäringer är så jäkla bra!

Mammorna från helvetet