om allt och ingenting.

Tjihoo, nu är det bara tio veckor kvar!

Innan jag blev gravid igen så lovade jag mig själv att jag skulle njuuta av graviditeten eftersom den bara flyger förbi. Egentligen, när man tänker på det så är det kanske den enda gången man inte behöver bry sig om hur man ser ut. Magen blir större och större (resten av kroppen också) men det är berättigat. Sen betyder det inte att man kan kränga hur som helst, jag vill ju ha en snygg kropp efteråt också!

Det jag inte tänkte på var att graviditeterna kan upplevas olika från gång till gång. När jag var gravid med Milo mådde jag toppen, kände mig harmonisk och tillfreds. Jag tyckte det var jättemysigt och njöt verkligen. Denna gången känns det inte lika harmoniskt, mitt humör är som en berg- och dalbana. Ena stunden känner jag mig jätteglad och nöjd, andra sekunden känner jag mig irriterad och nästan arg, över skitsaker. Många gånger känner jag mig ledsen och nedstämd över ingenting, tänk vad dessa hormoner kan göra med en!

Eftersom jag redan gått igenom en graviditet så vet jag hur mycket min kropp förändrades efteråt och därför har jag inte tillåtit mig själv kränga hur mycket skitmat som helst, jag planerar redan för hur jag (så smått) ska gå till väga för att tappa gravidkilona och den övervikt jag redan bar på innan jag blev gravid. Det får bli en ändring av livsstil helt enkelt.

För att svara på ditt inlägg Sandra, ultraljudet är inbokat den 14 februari, längtar som en tok! Jag hoppas att lilla pyret mår bra och att allt är finfint. Förhoppningsvis får vi se om det är en pojke eller flicka till 100 procent, har inte riktigt vågat hoppats på att det är en flicka som barnmorskan sa vid förra ultraljudsbesöket eftersom hon sa att hon bara var säker till 80 procent. Ska gå på diabeteskontroll på onsdag, får ta med mig en bok eftersom jag ska sitta och vänta i två timmar...