om allt och ingenting.

Nu har vår finaste Wirra fått somna in, känner mig så otroligt ledsen... Jonne och min bror var hos veterinären igår eftersom Wirra haft svårt att både bajsa och kissa. Veterinären sa först att hon hade en stor tumör som sitter mellan tjocktarmen och urinröret och som då trycker på tarmen så att hon inte kan bajsa och på urinröret så att hon känner sig kissig hela tiden. Efter ett tag ändrade han sig och menade att det kan ha varit urinblåsan som vandrat ner, det kunde även vara bråck. I vilket fall som helst så krävdes det en stor operation som både är ganska riskabel och dyr. Även om hon hade opererats så finns det en 30-procents chans att samma sak händer igen. Vi diskuterade länge igår om hur vi skulle göra. Å ena sidan ville vi ge henne en chans, å andra sidan var operationen riskabel och Wirra har ju börjat bli till åren. Risken att det var cancer och chansen att det kommer tillbaka gjorde att vi bestämde oss för att avliva henne. Operationen var inte billig heller, minst 10-12 000 kr och ännu mer om de hade hittat nån tumör eller bråck. Wirra var den finaste hunden som fanns, fast hon var stor och kanske såg farlig ut skulle hon aldrig göra en fluga förnär. Hon älskade att mysa, sola och slöa och åt precis vadsomhelst. Hon älskade barn och njöt av uppmärksamheten hon fick, aldrig att hon rörde en min när barnen var lite för ivriga. Den finaste hund som funnits, det är du Wirra. Jag hoppas att du har det bättre där du är, älskar dig alltid. Hälsa Cleo.